Förmaksflimmer


Översikt:
Förmaksflimmer (FF, afib) är en arytmi där hjärtats förmak slår helt oregelbundet.

Bakgrund

Förmakens oregelbundna aktivitet är inte direkt livshotande, men det har två konsekvenser. Eftersom förmaken inte slår effektivt, tenderar blod att samlas i dem och blodproppar kan bildas. Personer med förmaksflimmer har 3-till-5-gånger ökad risk för en stroke. För det andra får inte kamrarna en regelbunden impuls från förmaken. De slår därför inte lika effektivt som de annars skulle göra, hjärtats pumpfunktion blir därför sämre. Förmaksflimmer kan vara försvagande på kort sikt, och det utgör en risk för stroke på längre sikt. Det är ett allvarligt problem! 

Förmaksflimmer vid HCM

Cirka 25 % av patienter med HCM kommer någon gång att få förmaksflimmer. Hos patienter som är obstruerade kan detta vara mycket försvagande. 

HCM kan leda till förmaksflimmer hos många patienter. Under en lång tidsperiod tenderar det ökade trycket i hjärtat att resultera i en större diameter på vänster förmak. Även den onormala cellstrukturen i HCM-hjärtat kan göra att HCM-patienter är benägna att få förmaksflimmer. 

Vänster förmak hos vuxna har normalt en diameter under 40 mm. Vid HCM är det vanligt med förstorat vänster förmak och vid en diameter över 48 mm är det en förhöjd risk att drabbas av förmaksflimmer.

Bortsett från att du kan känna dig svagare på grund av förmaksflimmer, måste du ta det på allvar och behandla det snabbt: en episod tenderar att leda till fler. Ju fler episoder du har, och ju längre de är, desto mer sannolikt är det att förmaksflimret kommer att bestå. 

Hur känns förmaksflimmer?

Tyvärr går det inte att vara säker på att du har förmaksflimmer bara utifrån hur det känns. Vissa människor märker inte ens arytmin – den diagnostiseras först med ett EKG. Andra människor känner tydlig hjärtklappning och svaghet, och ofta andnöd. Tyvärr är det inte hur du känner som förutsäger din risk: en person som inte märker några symtom kan ändå utveckla en stroke! Med detta sagt, så märker ändå många människor av hjärtklappning och känner sig svaga och andfådda. Om detta händer dig, försök att få en registrering av din hjärtrytm med hjälp av en hemmamonitor och skicka den till din kardiolog! Prata med din kardiolog om att bära en händelsemonitor för att försöka fånga en korrekt registrering av en flimmer-episod. 

BEHANDLING AV FÖRMAKSFLIMMER

Medicinsk behandling

Läkare provar först en medicinsk behandling av afib. Det finns två typer av tillvägagångssätt: 

De försöker reglera din hjärtfrekvens, vilket i sig kan kontrollera de flesta av symtomen på förmaksflimmer.

De kan också försöka reglera din hjärtrytm. Reglering av hjärtfrekvensen (pulsen) innebär vanligtvis läkemedel som betablockerare och kalciumkanalblockerare. För många patienter är denna behandling tillräcklig.

Antiarytmika kan också användas. Eftersom de flesta av dessa läkemedel också kan bidra till att orsaka arytmier, används de vanligtvis efter att en strategi med ren pulskontroll har misslyckats. Dessa läkemedel inkluderar sotalol (Sotacor), dofetilide (Tikosyn) disopyramid (Ritmoforine), amiodaron (Cordarone) och dronedaron (Multaq). Det finns inga stora studier som säger oss att något av dessa läkemedel är det bästa. Det är ofta nödvändigt att prova några alternativ för att hitta det som fungerar bäst för dig. 

Elkonvertering

Om mediciner inte rättar till ditt förmaksflimmer, kan andra åtgärder hjälpa. En episod av förmaksflimmer kan ofta behandlas med elkonvertering. Vid denna procedur får ditt hjärta en stöt (medan du är sövd) för att återställa en normalt rytm. Elkonvertering fungerar ofta, men resultatet är vanligtvis inte permanent. Det kan användas för att återställa ditt normala rytm, varefter du behöver mediciner för att upprätthålla den regelbundna hjärtrytmen.

Normal sinusrytm
Förmaksflimmer
Kateterablation

Ett annat alternativ för att återställa sinusrytmen är en procedur som kallas kateterablation. Detta innebär att man bränner eller fryser en liten mängd vävnad i ditt hjärta. Ett ärr bildas på platsen och förhindrar de onormala elektriska signalerna som orsakar förmaksflimmer. Ärret kan ta ett par månader att utvecklas för att stoppa signalerna. Därför, om du har gjort proceduren kan det ta flera månader för den att ”verka”.

 Hos många HCM-patienter kan denna procedur behöva upprepas ibland under ens liv. Även om det inte är ett ”botemedel” mot flimmer, kan det erbjuda lindring i veckor, månader eller år från förmaksflimmer.

Maze procedur

En invasiv behandling, kallad labyrintproceduren, kan användas, vanligtvis samtidigt som när en myektomi eller annan öppen hjärtprocedur utförs. Labyrintproceduren innebär att man gör snitt i hjärtat som begränsar de onormala elektriska impulserna till ett visst område. Det hindrar impulserna från att komma till förmaken och orsaka flimmer. 

Slutligen kan vissa personer med permanent förmaksflimmer genomgå en så kallad AV-nod ablation. AV-noden reglerar överföringen av elektriska signaler från förmaken till kamrarna. Ablation innebär att de flimrande signalerna från förmaken inte längre överförs till kamrarna. Men det gör det också nödvändigt att ha permanent 100% pacing av hjärtat. Det är inte en ”bot” av den onormala rytmen; det är helt enkelt en ”work around” som tillåter hjärtat att slå regelbundet i närvaro av förmaksflimmer. Denna procedur rekommenderas INTE för de flesta, men kan vara ett alternativ för vissa.

Antikoagulantiabehandling

Patienter som har förmaksflimmer löper risk för stroke. Detta innebär att det är avgörande att ha antikoagulantiabehandling med hjälp av något av de tillgängliga blodförtunnande medlen. Det finns flera typer av dessa läkemedel och det är ännu oklart om något är generellt att föredra framför de andra. Även om du inte har haft en flimmerepisod under en tid, verkar sannolikheten för stroke tyvärr inte att minska. Därför rekommenderas du att fortsätta med antikoagulantia även om du inte har haft några episoder av flimmer nyligen. Ofta blir antikoagulationsbehandlingen livslång. Läs gärna avsnittet om blodförtunnande läkemedel.


Källor:
American College of Cardiology/European Society of Cardiology clinical expert consensus document on hypertrophic cardiomyopathy. A report of the American College of Cardiology Foundation Task Force on Clinical Expert Consensus Documents and the European Society of Cardiology Committee for Practice Guidelines.Maron BJ, McKenna WJ, Danielson GK, Kappenberger LJ, Kuhn HJ, Seidman CE, Shah PM, Spencer WH 3rd, Spirito P, Ten Cate FJ, Wigle ED; Task Force on Clinical Expert Consensus Documents. American College of Cardiology; Committee for Practice Guidelines. European Society of Cardiology.J Am Coll Cardiol. 2003 Nov 5;42(9):1687-713

Hypertrophic Cardiomyopathy for Patients, Their Families and Interested Physicians Second Edition: Maron and Salberg, Wiley publishing 2006

Effectiveness of atrial fibrillation surgery in patients with hypertrophic cardiomyopathy.Chen MS, McCarthy PM, Lever HM, Smedira NG, Lytle BL.Am J Cardiol. 2004 Feb 1;93(3):373-5

Five-year experience with the maze procedure for atrial fibrillation.Cox JL, Boineau JP, Schuessler RB, Kater KM, Lappas DG. Ann Thorac Surg. 1993 Oct;56(4):814-823

Substrate and procedural predictors of outcomes after catheter ablation for atrial fibrillation in patients with hypertrophic cardiomyopathy.Bunch TJ, Munger TM, Friedman PA, Asirvatham SJ, Brady PA, Cha YM, Rea RF, Shen WK, Powell BD, Ommen SR, Monahan KH, Haroldson JM, Packer DL.J Cardiovasc Electrophysiol. 2008 Oct;19(10):1009-14

Usefulness and safety of transcatheter ablation of atrial fibrillation in patients with hypertrophic cardiomyopathy.Gaita F, Di Donna P, Olivotto I, Scaglione M, Ferrero I, Montefusco A, Caponi D, Conte MR, Nistri S, Cecchi F. Am J Cardiol. 2007 Jun 1;99(11):1575-81 

Efficacy of catheter ablation of atrial fibrillation in patients with hypertrophic obstructive cardiomyopathy.Kilicaslan F, Verma A, Saad E, Themistoclakis S, Bonso A, Raviele A, Bozbas H, Andrews MW, Beheiry S, Hao S, Cummings JE, Marrouche NF, Lakkireddy D, Wazni O, Yamaji H, Saenz LC, Saliba W, Schweikert RA, Natale A.Heart Rhythm. 2006 Mar;3(3):275-80